Hemlig resa våren 2026

HEMLIGA RESAN

Den 14 April äntrade vi Tingsryds Buss med Ingemar Mattsson som chaufför på en hemlig resa! Alltid lika spännande om, vart det bär hän? Vi var 34 förväntansfulla resenärer som efter en timma fick svaret, nämligen Hönsa Lottas Luffarmuseum i Boda! Väl där välkomnades vi av ägarna Göran och Inger Johansson. Vi bjöds på en läskande Välkomstdrink fylld av goda skogsbär. Därefter kom en tjej som heter Nadine och sjöng, bl.a. fick vi höra Que Sera Sera (Doris Day) samt Ein Bisschen Frieden (Nicole) och några fina låtar till. Verkligen njutbart! Göran berättade att de skall vara kvar där till 30 juni sedan blir det flytt till Hossmo, söder om Kalmar. Så det var i grevens tid vi hälsade på där! Luffare har egentligen alltid funnits. Tidigare kallades de för fattighjon, trälar och rotehjon. Redan 1303 kom den första lösdriverilagen, vilket fick till följd att de allra fattigaste mer eller mindre blev ett jagat villebråd. 1885 ändrades den gamla lösdriverilagen för att gälla dåtidens förhållande. Samtidigt infördes en angiverilag som gjorde det ännu värre för landets vandringsmän. För att slippa gripas av länsman eller fjärdingsman började man tillverka bland annat trådtjack (järntrådsföremål) År 1954 anser man var det sista året då luffare fanns. Hönsa-Lotta har funnits i verkligheten, levde 1840-1921. Hon föddes i Malexander i Östergötland. Hon påträffades mördad, oklart vem som var gärningsman men ryktena gick. Göran berättade även om Herman Sixtus Andersson, luffarmålare. Väldigt många av hans tavlor hänger här i museet. Han hade ambitionen att måla en miljon tavlor. Enligt uppgift hann han med 750.000 inte illa!

Efter den spännande berättelsen om luffarnas liv fick vi en mycket välsmakande måltid innan det var dags att gå runt och titta på alla dessa sparade föremål. När sen benen började värka var det dags för eftermiddagskaffet, och som grädde på moset fick vi en härlig ostkaka med sylt och grädde till till kaffet. Mycket uppskattat! Göran berättade mera om Museet och Inger bidrog med en tänkvärd uppläsning av Snacke-Pers testamente. Mycket fint och tänkvärt!

På hemresan fick Ann och Programrådet applåder, för allt det arbete de lagt ner på den här resan, för att aktivera alla våra medlemmar.

En helt underbar och trevlig dag var till ända! Glada, trötta, mätta och belåtna klev vi på bussen för att anträda resan hem. Stort TACK till alla er som var med och hjälpte oss att förgylla denna dag!